Svaveldioxid - Främmande Samtid, Skrämmande Framtid

Omslaget till Främmande Samtid, Skrämmande Framtid

Tiotummarna är mitt favoritformat när det kommer till vinyl. Inte för stort, inte för litet utan precis lagom. Den gamla vanföreställningen att sjuorna är punkens givna format måste slås ihjäl med en påk - vem orkar sitta och vända på skivan varannan låt? Hur som helst, du klickade inte in dig här för att läsa om mina tankar kring format - utan för att ta reda på vad jag tycker om Främmande Samtid, Skrämmande Framtid.

Jocke (sång) sa för en tid sedan att han gillar när man blandar in dödsmetall i kängpunk om det görs på "rätt sätt". Svaveldioxid demonstrerar här hur det går till, får jag utgå från, genom att inte låta det ta överhanden utan endast använda det som en smakförhöjare. Vissa segment kan ibland tjäna på att bli lite vassare för att förmedla en råare helhetsbild och det visas det prov på här. Där andra band gärna trillar över för mycket på metalsidan, och ofta låter för jävla trist som ett resultat av detta, står Svaveldioxid stadigt med båda fötterna kvar i kängpunken.

Hand håller upp den genomskinliga vinylskivan mot en vit vägg så det svarta splattermönstret syns tydligt

Ljudbilden är, dödsmetallens ofta polerande anstrykningar till trots, skitig och punkig och efter att ha puffat upp basen en smula på min equalizer är jag mycket glad i vad jag hör. Det är mörkt, det är skickligt och det är ösigt. Jag tycker det inledande spåret, "Vittne Till Bomben", framgångsrikt visar prov på skivans koncept i stort. Den inleds med dödsmetalldofter men d-takten, riffen och texten klargör att detta är en kängskiva och inget annat. Detta cementeras med den efterföljande "Blodig Protest" där vi har en riktigt tung låt i både ljud och text. Sen går vi in i ett lägre tempo i "Mardrömsvärld", vilket görs galant. I stället för att bli utdragen och sävlig känns den intressant och i den här takten får orden extra tryck. "Vansinne" skruvar upp hastigheten igen och sedan fortsätter skivan med ösiga känglåtar i full fart. Små dödsmetalldetaljer här och där men bara för att få lite textur, inte för att man hellre vill spela metal.

Framför allt sånginsatsen skiner för mig, den låter akut, förbannad och aggressiv. Den passar texterna som handen i handsken - och just texterna är de bästa jag läst i år. De är sylvasst författade både när det kommer till budskap och språkstil. De behandlar pågående humanitära katastrofer på ett väldigt effektfullt vis - stora delar av världen befinner sig just nu i ett inhumant inferno av sällan skådad art och det beskrivs med brutalt grovhuggna och kompromisslösa textrader. Kanske är grovhuggna fel ord, jag menar alltså inte att texterna saknar finess utan att de är utformade på det där klassiskt kängiga viset med en koncentrerad meningsuppbyggnad som, trots att den är lika följsam om ett kassaskåp som rasar ner för en trappa, på något vis behåller ett primitivt sväng jag rycks med i.

Främmande Samtid, Skrämmande Framtid har stor potential att bli årets skiva för mig. Jag hittar ingenting avsevärt att anmärka på och vill spela den igen varje gång den tar slut.